Tag Archives: Revolution

Revolutionär determinism?

Jag har på den senaste tiden läst en del artiklar från olika grupper i världen som har fört folkkrig eller fortfarande gör det. Någonting man alltid märker är deras deterministiska inställning. Man märker särskilt detta hos Perus Kommunistiska Parti, de hade en klar inställning om hur folkkriget var ostoppbart. I princip alla som har fört sådana kamper har denna inställningen, ett bra exempel är från en intervju med en NPA-ledare “Because this is a peoples war, we will win”. Visst är det sant att just de mest framgångsrika grupper har haft denna inställningen men det skulle så klart vara idealistiskt att säga att inställningen själv lett de framåt, dock brukar en positiv inställning hjälpa grupper att få tillit hos massorna. Vi vet ju att en negativ inställning som inte ger några alternativ inte direkt har lett framåt. Dock tror jag det är viktigt att vi är medvetna om de problem vi ställs inför och vad som är ett nederlag, vad som är en framgång. Folkkriget kommer inte automatiskt att segra just därför att det är ett folkkrig, det vet vi nu mer än någonsin förut. Ett stort problem särskilt för Peruanerna var just att de inte kunde lösa de problem som de ställdes inför. De sa bara att allting gick bra, i och med detta kunde de inte utveckla en strategi eller analys för hur de skulle ta sig förbi de problem som uppkom. Den determinism som ofta används i dessa kamper är därför väldigt farlig. Determinismen får då en nästan kontrarevolutionär karaktär. Den tar helt bort koncept som självkritik eller någon slags problemlösning överhuvudtaget till förmån för en fantasi om oundviklig seger, på grund av detta tar determinismen en nästan direkt kontrarevolutionär karaktär. Man blundar för problemen ända in i slutet. Hur ska vi nå vår seger om vi inte ser vad det är som står i vägen för den???

Image

Advertisements

Jävligt kort om revolutionens förutsättningar

Många kamrater är minst sagt tålmodiga, en stor del av den kommunistiska rörelsen idag bygger på att vänta, man väntar på den revolutionära situationen. Detta är enbart ett problem för våran rörelse.

Många väntar, de väntar på den rätta stunden. När kommer den? Ingen vet! Hur? Ingen vet! Revolutionen är magi! Den kommer… nång gång…

Vi väntar på uppror, vi väntar på revolution. Vi tror att vi bara måste vänta lite.

Vi kan inte vänta på något som vi själva måste bygga! Vi måste arbeta för revolutionen, såklart kommer den inte bara om vi organiserar oss men vi får ingen revolution utan att lägga en grund för den.

Revolution handlar inte om någon jävla mätning (KKE har resonerat med att bara 5% av Grekland är för revolution enligt en undersökning). Det handlar inte om X antal personer och det handlar inte om att massorna tar upp paroller som det är vår uppgift att sprida till de!

Om militans och revolutionärt arbete

Jag tänker gå lite kort igenom vad jag tycker om vissa “militanta” människor inom vänstern. Jag tänker också ta upp “fredliga” kommunister om ett tag.

De flesta som läser denna blogg kan nog gå med på att vi ska ha en revolution, på att denna revolution kommer att vara ett våldsamt störtande av den nuvarande regeringen. Men överväldigande majoritet av dessa kamrater är inte kapabla till att diskutera mer än att revolutionen kommer, man tänker aldrig kring hur denna skulle se ut. Man har aldrig tänkt sig att den kanske kommer.Man ser på revolutionen som något abstrakt. Det finns uppenbarligen någon koppling mellan detta och rädslan att kallas för sekterist. Man tror att det är verklighetsfrånvänt att diskutera revolutionen. Vore det inte i såna fall verklighetsfrånvänt att överhuvudtaget tro på en revolution? En revolution kräver mer än ett erkännande. En revolution måste genomföras, den måste initieras, den måste ha ett mål. Vi behöver en revolutionär strategi och måste definitivt se vad vi gör i förhållande till just denna revolution. Revolutionen sker inte spontant även om den kan påverkas av ett flertal spontana uppror, en revolution kräver verkligt initiativtagande. Vi har sett embryon till revolutionär kamp i olika spontana kamper men utan mål och ledning har dessa stått stilla, utan att ledningen har en strategi har den förfallit. Revolutionära organisationer kan inte bara kalla sig revolutionära så är det nog med det, det krävs att de har en revolutionär taktik och strategi, det krävs att de deltar i och initierar verkliga kamper. Revolutionära partier och grupper som har kommit nån vart har även insett detta, jaja, nu tror jag min rant är klar, jag ska nog skriva lite mer om militans.

Nåt på gång i Nepal?

Som vi alla vet gick det inte så fantastiskt efter att maoisterna i Nepal la ner sina vapen. Idag länkades denna korta artikel på Signalfire: http://www.thehimalayantimes.com/fullNews.php?headline=CPN-M+preparing+for+%26quot%3Bpeoples%27+revolution%26quot%3B%3A+Thapa+&NewsID=412017

Jag tänker dock inte vara för optimistisk, sånt här hör man om ofta och även CPI-Maoist verkar tro på någon slags parlamentarisk väg. Dessutom har de uppenbarligen övergett folkkrigs-strategin och övergett idén om landsbygden som en central del för deras arbete. Det är förvirrande med folk som tror på någon slags insurektionell revolution, det har aldrig lyckats och kommer aldrig lyckas, revolutionen uppstår inte av sig själv och om man inte är förberred för att kämpa i en revolution så kommer man inte heller göra det. Revolutionen är inget som plötsligt uppstår och blir landsomspännande, det handlar om att tända gnistor.

Det är också väldigt konstigt att CPI-Maoist övergett landsbygden i ett land med en så stor bondebefolkning.

(Jag är slö idag)