Tag Archives: Militans

Om militans och revolutionärt arbete

Jag tänker gå lite kort igenom vad jag tycker om vissa “militanta” människor inom vänstern. Jag tänker också ta upp “fredliga” kommunister om ett tag.

De flesta som läser denna blogg kan nog gå med på att vi ska ha en revolution, på att denna revolution kommer att vara ett våldsamt störtande av den nuvarande regeringen. Men överväldigande majoritet av dessa kamrater är inte kapabla till att diskutera mer än att revolutionen kommer, man tänker aldrig kring hur denna skulle se ut. Man har aldrig tänkt sig att den kanske kommer.Man ser på revolutionen som något abstrakt. Det finns uppenbarligen någon koppling mellan detta och rädslan att kallas för sekterist. Man tror att det är verklighetsfrånvänt att diskutera revolutionen. Vore det inte i såna fall verklighetsfrånvänt att överhuvudtaget tro på en revolution? En revolution kräver mer än ett erkännande. En revolution måste genomföras, den måste initieras, den måste ha ett mål. Vi behöver en revolutionär strategi och måste definitivt se vad vi gör i förhållande till just denna revolution. Revolutionen sker inte spontant även om den kan påverkas av ett flertal spontana uppror, en revolution kräver verkligt initiativtagande. Vi har sett embryon till revolutionär kamp i olika spontana kamper men utan mål och ledning har dessa stått stilla, utan att ledningen har en strategi har den förfallit. Revolutionära organisationer kan inte bara kalla sig revolutionära så är det nog med det, det krävs att de har en revolutionär taktik och strategi, det krävs att de deltar i och initierar verkliga kamper. Revolutionära partier och grupper som har kommit nån vart har även insett detta, jaja, nu tror jag min rant är klar, jag ska nog skriva lite mer om militans.

Advertisements

Om massornas ökande militans och vissa kamraters rädsla för pressen

Median verkar lägger mer och mer vikt på demonisering utav den revolutionära vänstern, varför? Vi ser idag i Sverige ett ökat medvetande bland folket, militant kamp och antifascistiskt självförsvar blir till en mer och mer accepterad metod, folk inser det faktum att fascisterna inte tänker backa fredligt och den borgerliga staten tänker inte samarbeta i en kamp emot fascisterna, om vi vill stoppa fascismen och resten utav det förtryck som den försvarar, då kan vi inte heller samarbeta med den borgerliga staten. Den borgerliga staten är enbart ett maktutövande organ för kapitalisterna, så länge fascisterna inte står i vägen för deras intressen ligger det inte heller deras intresse att stoppa de, om de gynnar deras intressen kan de även ge de en push till makten.
Vissa kamrater bryr sig verkligen om vad median säger, men de måste inse att median i sig bara är ett organ för den borgerliga hegemonin som alltid styr, detta innebär att vi inte kan inbilla oss om något stöd från dessa mediasidor, vi måste skapa och bygga våra egna, sprida våra idéer genom våra egna organ, hur mycket påverkas vi av att bli kallade för våldsromantiker? Det har vi alltid kallats. Om vi stoppas från att vara radikalare på grund av median så kan vi lika gärna sluta vara kommunister. Om vårat mål är revolution, hur ska vi då hålla oss borta från att smutskastas av den borgerliga pressen? Tänk er hur det kommer se ut när vi tar till vapen. Hur mycket påverkas naxaliterna eller NPA utav mediernas demonisering, när de faktiskt agerar och själva talar med folket så går de oavsett vad tidningarna säger framåt. Visst är det en helt annan situation men även där existerar det hegemoni och en media som påverkar folket. Propaganda är väldigt viktigt, även för denna staten, den påverkar folket, men denna statens propaganda är inte vår propaganda, den kommer aldrig att vara det, på grund av detta kan vi aldrig förlita oss på den. Att begära stöd från borgerlig media är som att söka bilda en enhetsfront med fascisterna för en gemensam väpnad revolution.

Det är bra om vi blir angripna av fienden, eftersom detta bevisar att vi dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva. Det är ännu bättre om fienden angriper oss ursinnigt och utmålar oss som helsvarta och utan ett enda försonande drag. Detta visar att vi inte enbart dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva utan också uppnått ganska mycket i vårt arbete.

Mao Zedong 1939