Monthly Archives: May 2014

Hoxha om Mao Tse Tungs Tänkande

Fan vad dålig han är! Det kapitel som Hoxha ägnar åt Mao i Imperialismen och Revolutionen är något utav det sjukaste jag nånsin läst!

För det första: Hoxha har en massa noter och en stor del av de är typ dokument som man inte ens kan hitta utanför de påstådda arkiv som finns. Man kan alltså inte ens lita på hans källor, andra källor kommer från regimen efter Mao som han uppenbarligen litar så mycket på. Hoxha utnyttjar allt han kan och en massa mer för att kunna backa upp sina absurda påståenden.

För det andra: En stor del utav Hoxhas påståenden går inte ens att försvara av den enkla anledning att det bara är han som sitter och tänker. Han refererar ofta till ingenting utan påstår ofta bara en massa saker.

För det tredje: Hoxha talar ofta i denna text om att AAP var extremt kritiska till Mao och KKP. Han talar ofta om hur kritiska de var till kulturrevolutionen medans man i hans egna tal före splittringen kan höra honnom säga saker som

Vårt parti och folk gläder sig oerhört och välkomnar helhjärtat de glänsan­de
segrar som det kinesiska broderfolket under sitt ärorika kommunistiska par­tis
och ordförande Mao Tsetungs ledning har vunnit i den stora proletära
kul­turrevolutionen och i byggandet av socialismen.”
 

Det var det, ska nog göra fler såna här, det var fan kul.

 

Advertisements

Om personkulten

Jag vet vad du tänker. Ööööööh, du är ju maoist! Du borde fan inte ens få diskutera det ämnet! Ok, tyck det om du vill.
Personkulten är enligt mig något väldigt problematiskt. Jag vet att jag själv har Mao som header-bild, jag måste erkänna att jag är rätt svag för såna bilder, haha. Iallafall, personkulten har varit en stor faktor i ett antal revolutionära gruppers och regeringars nederlag, till exempel: Sovjet, Kina, PCP (i Peru), UCPN-Maoist (i Nepal). I dessa fall har man förlitat sig så mycket på en individ att när denna dött eller skiftat linje så har det direkt börjat gå åt helvete. Personkulten bygger på individualismen, idén att individen är den som huvudsakligen leder historian framåt. Alla som vill uppnå framgång i sin kamp måste lägga ner personkulten, sluta förlita sig på en specifik ledare. Vi har en teori, det är den det gäller att applicera, det handlar inte om vem som gör det, det är aldrig heller bara en som gör det.

 

Jävligt kort om revolutionens förutsättningar

Många kamrater är minst sagt tålmodiga, en stor del av den kommunistiska rörelsen idag bygger på att vänta, man väntar på den revolutionära situationen. Detta är enbart ett problem för våran rörelse.

Många väntar, de väntar på den rätta stunden. När kommer den? Ingen vet! Hur? Ingen vet! Revolutionen är magi! Den kommer… nång gång…

Vi väntar på uppror, vi väntar på revolution. Vi tror att vi bara måste vänta lite.

Vi kan inte vänta på något som vi själva måste bygga! Vi måste arbeta för revolutionen, såklart kommer den inte bara om vi organiserar oss men vi får ingen revolution utan att lägga en grund för den.

Revolution handlar inte om någon jävla mätning (KKE har resonerat med att bara 5% av Grekland är för revolution enligt en undersökning). Det handlar inte om X antal personer och det handlar inte om att massorna tar upp paroller som det är vår uppgift att sprida till de!

Om “Sovjet-lik” propaganda

Man får ibland höra en kritik av kommunistisk propaganda som går ut på att den har “sovjetisk stil”

Då blir frågan: Vad fan är “sovjetisk stil”?

Dett är jävligt snyggt motiv på en banderoll som kan kritiseras för att vara “sovjetiskt” på grund av sitt visionära utseende och hur positivt det ser ut

När man pratar om “sovjetisk stil” brukar det handla om folk, fanor och ljus. Vissa människor verkar verkligen ogilla sån här propaganda därför att den ser högtidlig ut. Vissa är också emot det direkt av principen sovjet, vafan? Det är du som väljer att koppla det, ingen annan. Ok, du kan kritisera högtidlighet, men vad fan ska det ersättas med? Minimalism? Defaitism? Den moderna vänstern har faktiskt använt sig av sådan propaganda och det ger verkligen inget. Vi kan inte bara visa dystopin, vi måste bekämpa den. Vi ska inte bara säga hur det är utan även hur vi ska förändra. På detta plan kan mas säga att vi förlorat. Vi måste ha en vision, vi får inte bara med oss folk genom att vara emot saker, vi måste ge ett alternativ till de. Visst räcker inte propaganda till det fast det är en relativt stor del av vårt arbete.

 

Då vart det slut

Nä, jag ljuger. Men jag vet att jag har varit väldigt passiv på sistone, det finns mångs orsaker men jag tänker inte gå in för mycket på allt. Jag tänker försöka skriva eller länka intressanta grejer när jag bryr mig. Jag kommer hursomhelst inte fortsätta att skriva en gång varje dag.