Gubbkommunism VS Adidasvänster Del. 1.1 (En självkritik)

Jag vet inte om man kan använda uttrycket ordbajs om skriftliga grejer, hursomhelst var det mycket ordbajs i den senaste artikeln.

Jag tänker på allmän begäran klargöra ett antal saker gällande artikelserien:

Jag menar inte att ställa så kallad “gubbkommunism” och så kallad “adidasvänster” i motsättning till varann. Många väljer att se det som en motsättning, därav namnvalet. Dessutom har jag formulerat mig fel många gånger, jag försökte inte diskutera en teoretisk motsättning utan förhållandet mellan praktik och teori. “Gubbkommunismen” ses som alldeles för teoretisk av många och “adidasvänstern” ses som alldeles för praktisk av många. Det var alltså inte mitt mål att i dessa artiklar diskutera en teoretisk motsättning utan förhållandet mellan praktik och teori, jag misslyckades, ja, och jag ska försöka göra det bättre i nästa del.

MLM är den ideologi och strategi som enligt mig idag fungerar bäst. Jag anser det dock vara ett problem för MLM att det är just MLM, Maoismen bör motarbeta sin egen existens, med detta menar jag att den bör uppnå ett nytt stadium, bli en ny ideologi

Jag

Ja, jag citerade just mig själv. Detta var en jävligt konstig formulering, jag tror att det jag försöker komma fram till är hur teorin må vara korrekt (enligt mig) men inte kan bli ett självändamål eller upphöjas över det den är, allt blir inte bara rätt av sig självt om vi är maoister.

Nu kanske jag borde förklara varför jag överhuvudtaget är Maoist. Marxismen-Leninismen-Maoismen är en nödvändig utveckling av Marxismen-Leninismen. Många anarkister och även klassiska ML-are tänker sig Maoismen som enbart Marxism-Leninism med lite mer Mao, vad fan det nu ska betyda. Jag tror på Leninismen som en nödvändig utveckling av Marxismen eftersom att denna har skapat en strategi för den proletära revolutionen. Men den har inte en klar strategi för fortsättandet av revolutionen, därav Maoismen. Många ställer sig frågan, varför ha en förtrupp? En ledning behövs (enligt mig) för att kunna injicera en medvetenhet och ett klart mål i proletariatets kamp för sin befrielse. Det finns (enligt mig) konkreta exempel på hur en sådan kamp inte fungerat utan ledning, det senaste exemplet är Bosnien. Maoismen är här nödvändig för att partiet inte heller ska stagnera och isoleras utan alltid vara knutet till massorna genom just masslinjen. Du som läser detta kanske uppfattar de sista meningarna som dogmatiska men det skiter jag verkligen i, jag har en övertygelse och då också ett antal “ideologiska principer” (kanske inte den bästa formuleringen) som jag håller mig till. Om det där var dogmatism så är all övertygelse dogmatism. Jag har liksom en gräns, hehe. Vi kan helt enkelt inte ha en kamp utan ett mål och riktlinjer, men riktlinjerna bör kunna anpassas enligt våra förhållanden.

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s